Ei segn.
Saa solsida av Otta liggdet
ein gard, som heiter Grona. Der
budde det, for eit par hundrad aar
sidan ein mann, somheitte Olav. Ein
dag var Olav i fjellet og skaut fugli
Daa fekk han sjaa eit fantefylgje.
Olav vart standande. Ein mann
kom burt til han, med ein blank
kniv i handi. "Kjem du nærare
no so skyt eg deg. skreik Olav.
Fanten tenkte, at byrsa var ikkje
Hødd, og gjekk paa like godt. Daa
small det og fanken stupte til jordi,
Olav saag at fanten hadde eit
svært sylvbelte um livet. Han hadde
ikkje tid til aa baka det, men sette
paa sprang. Dei andre fantarne
sette etter, men naadde han ikkje
att. Olav var rædd han skulde